Nu tror jag att jag tar och säger godnatt!

blir ingen skolaför mig imorgon heller, tyvärr..

hade faktiskt varit skönt att åka till skolan, det finns inget tråkigare än att ligga hemma och vara sjuk.

vill också säga tack så mycket till http://frujossan.bloggplatsen.se/ som ville länka mig på hennes blogg, det var snällt tycker jag! =)

sov så gott allesammans.

kram på er!!

Fick en kommentar om jag inte kunde berätta lite om hur de är att bo på behandlingshem, visst kan jag väl göra det. =)

Att bo på behandlngshem är både bra och dåligt för min del.

Bra på det sättet att det är mycker roligt vi gör, som till exempel åker iväg till olika städer på '' klädresor'' alltså shoppar. och för att jag behöver den här chansen för att mitt liv ska bli så bra som möjligt.

Dåligt på det sättet att det är super tufft att inte bo hemma när man bara är 15 år, och jag också, som knappt tycker om att sova borta hos kompisar.

Dom ställer mycket krav här ockå, men de är ju för att man ska komma någon vart i själva behandlingen, men de är lite då de brister för mig, för jag tycker inte o när follk ställer krav på mig, antingen blir jag jätte arg, eller ockå jätte ledsen.

Deras behandling innebär att när man är ledsen eller mår dåligt, så sätter man säg inte och pratar, utan man hittar på saker istället. spelar kort kanske, oftast blir det skipbo. eller tar en ridtur, åker en sväng i bilen, eller någonting sånt.

Vi brukar hitta på saker väldigt ofta, såsom att åka och bowla, eller gå på stan, osv.

vi har någonting som kallas för DBT ( Dialektisk Betende Terapi)

jag har inte hunnit vara med så mycket på det eftersom jag bara bott här i tre månader så jag kan inte förklara exakt vad det är för något, men jag vet iallafall att man ska lära sig att klara av det sociala livet ungefär.

Vi har också något som kallas för ridterapi.

man kan använda hästarna till det, men man behöver inte göra det.

ridterapi handlar oftast om att man ska lära sig att slappna av, och andas.

andningen är jätte viktig.

Samtal har vi med.

där pratar vi om saker som har hänt, saker som man kan förändra, saker som man vill förändra så att det ska kunna bli så bra som möjligt.

livet på ett behandlingshem är inte alltid sådär jätte kul, men de är en chans man måste ta när man har det jobbigt för att  man ska kunna nfå leva ett '' normalt '' liv.

Det blir ju vad man gör det till.

det finns en regel som jag är väldigt anti, men jag gör det iallafall. och de är att vi måste lämna in mobil och internet kl 8 på kvällen och får tillbaka det vid 2 nästa dag.

förutom på helger, då får vi de direkt på morgonen.

sen vet jag ju att de är ju bara för att vi ska kunna få sova ordentligt, och inte använda oss av mobilen eller internet när de blir jobbigt, utan vi ska kunna gå ner till personalen.

det kan vara lite jobbigt ibland, men de funkar.

ja, jag vet inte riktigt vad jag ska berätta mer.

om ni vill veta något mer är det bara att fråga =)

tipsa jätte gärna om vad ni vill att jag ska skriva om, det blir ju lite roligare då.

nu ska jag gå ut och ta mig en cigg, ja jag röker , tyvärr. har inte riktigt viljan till att sluta heller, menmen.

hehe, kramar på er!!

tänkte skriva lite om asperger utifrån en bok som jag har läst , ''nörd syndromet, allt du behöver veta om aspergers syndrom'' av inger jalakas.

'' Man är inte aspergers syndrom, man har det''

det är en väldigt viktig skillnad, en människa är så mycket mer än bara sin diagnos.

En del aspergare har inte värre problem än att de klaraatt skapa ett '' normalt '' liv, göra karriär och bilda familj.

Andra känner de som om de kommer från en annan planet.

En aspergare känns igen på den obekväma gången och de bekväma kläderna.

motorisk klumpighet är ett diagnoskriterium och klädkoden föreskriver samma kläder som igår, vilket får till följd att kläderna med tiden blir både smutsiga och slitna. ett annat typiskt drag är orubblighet. Det vet varje förälder som försökt förmå sitt asperger barn att byta kläder.

i den positiva vågskålen finns en hel del, till exempel de faktum att personer med asperger är trofasta, lojala ovh pålitliga. blir du vän med en aspergare så har du en vän för livet. svek finns inte. inte lögner heller. de vet helt enkelt inte hur man gör när man ljuger. de de säger betyder exakt de de säger, det finns inga dolda budskap under ytan.

fler fördelar: de faller inte för grupptryck utan står för sina åsikter hur obekväma dom än är. de har inga förutfattade meningar om andra människor, utan uppfattar dom som de är.

deras noggrannhet, uthållighet och förkärlek för detaljer är en stor tillgång i rätt sammanhang.

deras originella sätt att tänka löser ofta problem som neurotypiska går bet på.

de har en unik förmåga att fokusera. de har bra, alternativt oerhört, bra minne.

de är extremt kunniga i de ämnen som intresserar dom och när de bestämt sig för något så genom för dom det.

i en aspergers hjärna bor nämligen bara en person.

där sitter ingen liten djävul och viskar argument som kullkastar de goda föresatserna. har de till exempel bestämt sig för att sluta röka så gäller det, oemotsagt.

en aspergare spom drack för mycket whisky slutade tvärt när hans psykolog påpekade det. nästa gång de träffades undrade psykologen hur de gick med whiskyn. hon ville veta om han lyckats dra ner på konsumtionen, men fick till svar att han slutat.

'' har du slutat helt?'' frågade hon förvånat.

''ja, du sa ju det'', svarade han ännu mer förvånad över frågan.

de där var en del av de jag läst i boken.

förövrigt så ligger jag hemma och är sjuk idag, maginfluensa och feber, ont i hela kroppen har jag också, blöö.

blir nog att vara hemma från skolan imorn med.

justdet, kommer att bli en frågestund snart också :-)

ha de bra såläne.

kramis!!

hej.

jag heter sofia, och de här är min nya blogg där jag kommer skriva om livet på ett behandlingshem, och med diagnosen asperger.

Kan ju börja att berätta lite.

Den 3 februari 2011 flyttade jag till ett behandlingshem i västervik.

Jag är bara 15 år, och att komma bort hemifrån är det jobbigaste jag någonsin varit med om.

Anledningen till att jag bor här är för att jag behövde en ny start!

Det vart mycket bråk hemma, och bland ''kompisar''.

Jag har ju då diagnosen asperger, och sanningen är den att jag kan inte sådär jätte mycket om den.

Detär också dels därför jag bor på ett behandlingshem, för att lära mig om hur jag själv funkar, så att det ska kunna bli så bra som möjligt i framtiden.

Jag är så himla trött på att människor aldrig förstår mig, delvis därför jag skapade denna blogg, för att jag skulle kunna läsa mer om min diagnos, berätta för er om den, så att folk kan börja förstå att jag kanske inte alltid gör allt med mening.

ja, de var lite av vad jag hade att säga just nu.

fortsätt att läsa min blogg så kommer ni få veta mer om ni tyckte att de lät intressant.

kramis!