Jag vann faktiskt första pris i en novelltävling för ett tag sen. "Skriv ögonblick till liv" & här har ni mitt bidrag! :)

De senaste åren i mitt liv har varit både med och motgångar. När jag var 14 år blev det bestämt att jag skulle få flytta till ett behandlingshem. Det var stort för mig. Jag bodde på Öland och hade aldrig tidigare ens sovit på andra sidan bron. Det kändes nytt och det var skrämmande. Anledningen till att jag var tvungen att flytta var för att jag inte kunde styra över mig själv eller det jag gjorde. Jag hade ett fruktansvärt temperament och mådde inte alls bra. Ett år tidigare, alltså när jag var 13 år så fick jag beskedet om att jag har Asperger syndrom. Det förklarar en hel del. Som när min mamma och jag fick åka akut in till barn och ungdoms psykiatrin och väl framme där så gick det inte att få kontakt med mig. Jag var så fokuserad på att kladda på min hand med mascara att det inte gick att nå fram till mig. Jag minns inte ens den kvällen, men min mamma gör. Jag flyttade till behandlingshemmet den tredje februari 2011, 17 dagar innan jag skulle fylla 15. Jag hade aldrig tyckt om att sova hem ifrån och skulle inte göra det nu heller. De första dagarna låg jag mestadels i mitt rum och skrek för att jag var så ledsen. När jag bott där en tid fick jag besked om att jag inte bara hade Asperger syndrom, utan också ADHD. Det var en stor lättnad för mig att få höra dem orden ur min läkares mun. ?Du har ADHD, det kan jag säga här och nu?. Jag blev så glad på något vis. Nu kunde jag äntligen börja jobba med mig själv eftersom att nu vet jag orsaken till alla mina vansinnesutbrott. Mitt liv sedan dess har gått upp och ner, men jag slutar aldrig att utvecklas. Ibland mår jag bra och ibland mår jag mindre bra. Jag tror dock aldrig att jag kommer hamna så långt ner på botten igen. Om mindre än två månader så har jag bott på behandlingshem i tre år. Under den här tiden har jag fått lära mig att hantera mig själv & min problematik. Jag har fått lära mig att kontrollera mina känslor. Jag är ännu inte färdig här, men det jag vill få fram är att jag är så oerhört tacksam för att ha fått den här chansen och hjälpen till att må bra. I början var det jobbigt att se vilken möjlighet jag har fått till att förändra mitt liv och börja må bra. Idag kan jag se det. Den tredje februari 2011 kan jag nu ärligt säga var den bästa dagen i mitt liv. Det var mitt viktigaste ögonblick i livet och det kommer alltid att finnas med mig.

Vad har hänt de senaste månaderna för mig? Jag har flyttat ut till min aldelles egna lägenhet! Eller, det är behandlingshemmet som äger lägenheten, men den är som min egen.

Jag flyttade ut den 18/2 - 2014. Det var tufft att lämna mitt älskade Falla, min underbara personal, mitt hem. För det var verkligen som att flytta hemifrån & lämna sin familj. Första tiden var tuff & det är fortfarande ganska tufft. Det är ensamt, & man måste verkligen göra allt själv i princip. Laga mat, tvätta, städa osv.
Men på något sätt så har jag ändå hittat mig själv nu, i min lägenhet & det börjar att kännas som hemma.

Jag är stolt över mig själv, över hur mycket jag har utvecklats de senaste 3 åren. Mitt mål var att komma till en egen lägenhet & här är jag idag. Jag är så tacksam över den hjälp jag fått.

Kommer skriva lite mer om min utveckling senare, men så länge får ni ha en fortsatt toppen bra dag!

Kram!

Sökte jobb som personlig assistent häromdan & ska på anställningsintervju på tisdag! Önska mig lycka till :D

Var det någon som firade Autismvärldsdagen den 2 april?    Det gjorde jag!!   

Var ute & fikade på Espressohouse med mina fina tjejer & personal!

Det är så mycket som hänt sen jag skrev här sist, har massor att berätta!

Hörs snart! Kram

Efter att ha läst enbart några sidor ur Gunilla Gerlands bok - En riktig människa (har läst hela boken förut & jag rekommenderar den verkligen) Så har jag bestämt mig för att börja med bloggandet. Dels för att jag saknat att skriva av mig, för att jag saknar alla fina kommentarer & frågor jag fått av mina fantastiska läsare & framför allt för att jag hoppas att kunna hjälpa andra till att få bättre förståelse för personer med diagnos/funktionsnedsättning & för er själva.

~ Behandla andra som ni själv vill bli behandlade

Ha en fin dag & vi hörs snart igen!

Kramar, Sofia