Skrev ett lååångt inlägg igår om att fly från ångesten, men när jag skulle publicera detta så fick min dator adhd & stängde ner allt.. Så jag skriver om det igen senare!

Sitter i ett klassrum & skriver om islam just nu, intressant faktiskt. :3

Kram

är på lärovärket nu, bloggar hemma sen!!

kramis

MIN MAMMA HAR BESTÄLLT ETT ADHD SMYCKE TILL MIG!

GLAD, GLAD, GLAD TJEJ!!!

TACK MAMMA     

Älskar dig så mycket, mamma  

Vi har gått igenom mycke,

Min mamma

& jag

Vi har ofta haft olika tycke,

om olika saker,

nästan var dag

Fast hon kämpar för mig,

Min mamma,

Knappt inte för sig,

Men det är på grund av

Att hon älskar mig.

& jag,

Jag älskar min mamma

För vi har delat allt,

Tillsammans.

vi har varit med om både tårar

& skratt

Mycket tårar,

Men mest skratt..

& det är för att,

Jag älskar dig,

Min vackra mamma

Min underbara skatt,

& det gör jag

Oavsett om det är dag,

Eller natt

& du,

Ja,

Du kommer alltid att vara min allra dyrbaraste..

Skatt!

Rubriken talar!

Vi med Aspergers har ofta ett special intresse. Säger inte att alla har det, men jag har det iallafall.

FISKE

Det finns inget som gör mig lika lugn & avslappnad som en stund nere vid sjön med ett kastspö i handen, att kunga svinga det så hårt man kan & se hur långt det kommer. Att andas in den friska luften & naturens alla dofter, det, är underbart!

Känslan när man får napp går knappt inte ens att beskriva.. Hela kroppen brusar igång när jag får napp, även om det bara är en mini-firre! Jag ler med heeela mitt ansikte & blir sådär super glad!

Har du något specialintresse som du vill dela med dig av? behöver inte vara just "special", utan ditt intresse? kan var vad som helst!

Kram på er!!

Inom behandlingshemmet har varje elev samtal med en samtalsterapeut.

Det fungerar som vilken terapi som helst egentligen.

Man pratar om allt mellan himmel & jord, både bra & dåliga saker.

Det kan vara rätt skönt.

Jag har dock lite svårt för detta, då jag har ganska svårt att lita på människor.

& det kan ta lite tid innan jag verkligen känner att jag kan dela med mig av mina problem så ingående.

Jag har samtal idag. Men eftersom jag då tycker att det är lite jobbigt som jag nyss beskrev, så ska vi åka & fiska.

Vilket är mitt stora intresse, mitt special intresse.

Jag har säkert berättat om det förut att vi med Aspergers har ofta ett special intresse. Annars kan jag dra det igen lite senare, för nu måste jag plugga!!

Kramis!

Godnatt alla underbara där ute!!

KRAM

kan finnas stavfel, skrev snabbt.

Allting började när jag  var 13 år. Jag fick min första diagnos, Aspergers syndrom. När jag gjorde min utredning, så fick mamma muta mig för att jag skulle gå dit. Hon mutade med allt, från hårförlängning, till mat på burger king. Jag tyckte inte om min utredare, men det gjorde min mamma. Jag försökte förklara för mamma att man inte funkar ihop med alla människor.. men det gick tyvärr inte så bra, för hon var ju så himla duktig, den här himla utredaren.

När jag fick min diagnos då, så blev jag så fruktansvärt arg! (då visste vi inte att jag hade adhd, trots att jag alltid haft ett jäkla humör) Jag total vägrade höra på, eller läsa om min diagnos. Tyckte att det var jätte hemskt & tusen frågor snurrade i huvet. B land annat, VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG

Allting gick rent åt skogen för mig, kan man säga, i början av 2010.Jag träffade min första, riktiga kärlek. Jag sumpade det totalt. . tog 2 år för mig att komma över honom.

 Det tog sin början Sommaren 2010, Jag träffade en kille, eller en alkoholist för att säga de rätta ordet, som jag tyvärr förlovade mig med. Jag  kom ihåg en gång när jag var hos honom, min  mobil ringde. Det var mamma. & hon lät ledsen. Hon  berättade att hon & pappa skulle skilja sig. ( jag säger pappa till honom, min biologiska pappa hade jag ingen kontakt med då, plus att pappa har uppfostrat mig, det räknas mer) Det var som att allt stannade, mitt hjärta stannade i flera sekunder, trodde inte att det var sant. 

Killen som jag var förlovad med, var jag så kär i då. Men jag var också så himla blind för kärleken då tyvärr, han drack så mycket, & sen skyllde han det på mig & min diagnos. Lika så efter vi gjort slut ( Hans ring flög lååååång efter  någon månad, & tur var väl det tycker jag nu!) Så babblade han på om mig & mina diagnoser. Han förstörde en stor del av mitt liv kan jag säga.

Efter mamma & pappa hade bestämt sig för att skilja sig, så flyttade vi till ett hus, eller, en stuga rättare sagt. Den var mysig.. men inget var som hemma i det riktiga huset

Nu kommer vi till det värsta..

Mammas & mina bråk. Dag ut & dag in bråkade vi! & jag var aldrig snäll, jag sa så fula saker, som jag ångrar grovt nu i efterhand!  I flera fall slutade våra bråk med att hon brottade ner mig på golvet för jag var helt hysterisk..

Till sist, gick det inte mer..

När det var droppen mellan mig och mamma, när gränsen giick när jag smällde till en tjej i skolan vilket slutade med att jag hoppade av.. så bestämde jag mig för att flytta..

Vi gick & pratade med soc, dom skulle fixa något när jag sa att jag ville flytta till en INTERNAT SKOLA.

Några månader med bråk & tjafs gick.. & tillslut hade soc något att komma med, ETT BEHANDLINGSHEM!! Tänka sig att jag blev arg, jag & mamma satt i  bilen minns jag, & jag skrek åt henne, mycket, länge…

När vi åkte & hälsade på Egehem som det heter, så var jag förvånansvärt glad. Allt gick jätte bra, tjejerna var super gulliga!

Tills den dagen jag skulle flytta, ville inte, ville inte, ville inte!

Mina första dagar där var det värsta jag någonsin varit med om, att bli lämnad av min älskade familj, att lämna min älskade hund.. Att få känna sig så övergiv en.. har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv!

Efter en tid på Egehem, fick jag min andra diagnos ADHD, & gud vilken suck jag gjorde mig av med kommer jag ihåg! Kändes som halva jag försvann, det var så skönt att veta vart mina aggresioner kom ifrån!

Jag har fått så mycket hjälp & stöttning på Egehem  så det är inte sant, jag vill tacka dom till 1000!

Som jag säger, vill inte flytta härifrån!!

fråga om ni vill veta något

KRAM!