kan finnas stavfel, skrev snabbt.

Allting började när jag  var 13 år. Jag fick min första diagnos, Aspergers syndrom. När jag gjorde min utredning, så fick mamma muta mig för att jag skulle gå dit. Hon mutade med allt, från hårförlängning, till mat på burger king. Jag tyckte inte om min utredare, men det gjorde min mamma. Jag försökte förklara för mamma att man inte funkar ihop med alla människor.. men det gick tyvärr inte så bra, för hon var ju så himla duktig, den här himla utredaren.

När jag fick min diagnos då, så blev jag så fruktansvärt arg! (då visste vi inte att jag hade adhd, trots att jag alltid haft ett jäkla humör) Jag total vägrade höra på, eller läsa om min diagnos. Tyckte att det var jätte hemskt & tusen frågor snurrade i huvet. B land annat, VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG

Allting gick rent åt skogen för mig, kan man säga, i början av 2010.Jag träffade min första, riktiga kärlek. Jag sumpade det totalt. . tog 2 år för mig att komma över honom.

 Det tog sin början Sommaren 2010, Jag träffade en kille, eller en alkoholist för att säga de rätta ordet, som jag tyvärr förlovade mig med. Jag  kom ihåg en gång när jag var hos honom, min  mobil ringde. Det var mamma. & hon lät ledsen. Hon  berättade att hon & pappa skulle skilja sig. ( jag säger pappa till honom, min biologiska pappa hade jag ingen kontakt med då, plus att pappa har uppfostrat mig, det räknas mer) Det var som att allt stannade, mitt hjärta stannade i flera sekunder, trodde inte att det var sant. 

Killen som jag var förlovad med, var jag så kär i då. Men jag var också så himla blind för kärleken då tyvärr, han drack så mycket, & sen skyllde han det på mig & min diagnos. Lika så efter vi gjort slut ( Hans ring flög lååååång efter  någon månad, & tur var väl det tycker jag nu!) Så babblade han på om mig & mina diagnoser. Han förstörde en stor del av mitt liv kan jag säga.

Efter mamma & pappa hade bestämt sig för att skilja sig, så flyttade vi till ett hus, eller, en stuga rättare sagt. Den var mysig.. men inget var som hemma i det riktiga huset

Nu kommer vi till det värsta..

Mammas & mina bråk. Dag ut & dag in bråkade vi! & jag var aldrig snäll, jag sa så fula saker, som jag ångrar grovt nu i efterhand!  I flera fall slutade våra bråk med att hon brottade ner mig på golvet för jag var helt hysterisk..

Till sist, gick det inte mer..

När det var droppen mellan mig och mamma, när gränsen giick när jag smällde till en tjej i skolan vilket slutade med att jag hoppade av.. så bestämde jag mig för att flytta..

Vi gick & pratade med soc, dom skulle fixa något när jag sa att jag ville flytta till en INTERNAT SKOLA.

Några månader med bråk & tjafs gick.. & tillslut hade soc något att komma med, ETT BEHANDLINGSHEM!! Tänka sig att jag blev arg, jag & mamma satt i  bilen minns jag, & jag skrek åt henne, mycket, länge…

När vi åkte & hälsade på Egehem som det heter, så var jag förvånansvärt glad. Allt gick jätte bra, tjejerna var super gulliga!

Tills den dagen jag skulle flytta, ville inte, ville inte, ville inte!

Mina första dagar där var det värsta jag någonsin varit med om, att bli lämnad av min älskade familj, att lämna min älskade hund.. Att få känna sig så övergiv en.. har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv!

Efter en tid på Egehem, fick jag min andra diagnos ADHD, & gud vilken suck jag gjorde mig av med kommer jag ihåg! Kändes som halva jag försvann, det var så skönt att veta vart mina aggresioner kom ifrån!

Jag har fått så mycket hjälp & stöttning på Egehem  så det är inte sant, jag vill tacka dom till 1000!

Som jag säger, vill inte flytta härifrån!!

fråga om ni vill veta något

KRAM!

 

en värmlands tjej

18 mars 2013 23:17

hej.. läste lite i ditt inlägg om att du beskrev att du hade fått diagnosen asbergersyndrom. när ja fortsatte läsa om att du beskrev att du blev arg ä vägrade typ inse att du hade det där.. kan faktiskt ärligt talat säga att ja har oxå den diagnosen men ja minns inte vad gammal ja var när ja fick reda på att ja hade den.. kände igen mig lite i det där om att bli irriterad av att vägra fatta att ja har/hade den diagnosen oxå.. men många/vissa säger att det är tydligen normalt å att det är inge fel på en så sätt bara för att man har den sk. diagnosen. så kan förstå dig för att du blev arg för ja blev som sagt likadan själv är ja var yngre å fick höra't!

visst kan man ha lite olika humör svängningar i en sådan diagons det kan ja förstå. det har ja med haft till å från så t.o.m pojkvännen min tyckt ja vart löjlig ibland men han förstår mig ändå hur ja är som person när ja har denna sk. diagnos. visst ja gillade inte heller att läsa om den men så tyckte ja att det kanske var lika bra att läsa för skojs skull ändå så man vet ifall man känner igen sig o det som står å ja kanske lite men allt stämmer ju inte såklart. det mesta har ja typ arbetat bort så att säga å det ä ju bra det iallafall. :)

men gu vilken elak kille att skylla på dig å din diagnos.. herregud.. vore väll knappast ditt fel för att han drack å då var det ju hans eget fel ju isåfall. antar jag? å inte p.g.a dig?!

http://mybloggnotyours.bloggplatsen.se

 

Anonym

25 mars 2013 20:06

Vad hette din första kärlek 2010 då?

sofia johnsson

26 mars 2013 20:04

vem är det som undrar?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 2659885885

Jag förstår inte hur du tänker. Du har varit som min pappa så länge jag kan minnas.. Men hur kan en person ens förtjäna den äran att få bli kallad just "pappa" när han inte ens känner mig? Eller ens tar sig tiden att försöka lära känna mig. I 17 år h...

Skulle laddat upp detta igår.. Nu är det en sån där kväll igen. Det vänder så snabbt, svänger fortare än vinden färdas. Ett ord, en rörelse, en blick.. & allt faller. Jag känner mig inte hemma, det är inte hemma. Försöker att förändra & förbättra....

Har svårt att somna, trots att jag inte sov alls mycket igår natt. Ligger & tänker på mitt liv. Allt som hänt, vad som kommer ske & där jag är just nu. Känner mig förvirrad. Känns som om jag börjar falla tillbaka i gamla vanor vissa gånger. Jag trodd...

Utekväll igår med mina fina vänner! Dock slutade väl kvällen inte riktigt som planerat, men det är sånt som händer. Idag är det soligt på lilla Öland.. & det är hemskt. Här är en av sakerna som har irriterat mig mycket senaste tiden.. Har varit var...