Efter att ha läst enbart några sidor ur Gunilla Gerlands bok - En riktig människa (har läst hela boken förut & jag rekommenderar den verkligen) Så har jag bestämt mig för att börja med bloggandet. Dels för att jag saknat att skriva av mig, för att jag saknar alla fina kommentarer & frågor jag fått av mina fantastiska läsare & framför allt för att jag hoppas att kunna hjälpa andra till att få bättre förståelse för personer med diagnos/funktionsnedsättning & för er själva.

~ Behandla andra som ni själv vill bli behandlade

Ha en fin dag & vi hörs snart igen!

Kramar, Sofia

Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden. Tänk om det fortfarande vore du & jag då? Om jag inte hade sabbat allting, & sårat dig. Så kanske det hade varit vi nu, fortfarande? 

Det är 3 & ett halvt år sedan jag gjorde det där hemska, oförlåtliga & oförglömliga. 

Tänk om jag kunde få det ogjort?

Jag har en önskan, som slår alla önskningar jag har med hästlängder, & det är en önskan, om att någon gång, få tillbaka det vi hade, få tillbaka dig. 

Jag var så kär i dig.

Jag är så kär i dig.

Jag vet att min önskan aldrig kommer uppfyllas, men jag slutar aldrig hoppas!

Hoppet är det sista som lämnar människan, sägs det, & det måste bara vara så!

Vad skulle vi vara utan hopp & tro på saker & ting.

Jag kommer aldrig glömma dig.

"kärlek kommer & går" 

ja, det kanske den gör, men enligt mig kommer det aldrig någonsin att bli densamma som min kärlek till dig!

Varför, varför, varför gjorde jag såhär? varför förstörde jag allting? Varför är jag så otroligt korkad & dum? Jag kommer aldrig förlåta mig själv för vad jag gjorde mot dig. & det borde jag inte heller. För det var verkligen det hemskaste en människa kan göra.. 

Jag kommer aldrig förlora hoppet. Jag vill aldrig förlora hoppet.

Jag kommer vänta & längta.. i onödan.

Men jag kanske förtjänar det? att vänta hela livet på något som aldrig kommer ske? Att längta hela livet efter någon som inte längtar tillbaka.

Jag hatar mig själv för vad jag utsatte dig för.

Men, du kommer alltid att finnas inom mig, även fast jag inte förtjänar att ha dig där.

Min första kärlek.. Min enda kärlek... jag saknar dig

:(

Denna "fråga" fick jag på ask. Nedanför har ni mitt svar. Jag tycker det är fel, för den personen som har skrivit detta underskattar verkligen människor med diagnoser.. tråkigt, men sant. jag är STOLT över mina diagnoser, dom har hjälpt mig så långt i min utveckling! så mitt svar till dig: sluta nedvärdera personer med diagnoser.

Det är en intressant tanke kring ditt val av framtida jobb, i.o.m att du själv har saker inom mentala tillstånd. Tyvärr är det nog otroligt fel bana, förstår du allvaret bakom den linjen? vad du måste åstakomma rent intelligensmässigt? Klara av den pressen du själv kommer ställas för?

Jag ska motbevisa alla som har fördomar mot min dröm att bli läkare. Du vet inte hur jag fungerar eller ännu mindre vad jag är kapabel till & vilka kunskaper jag har, hur lätt jag har för många saker & hur duktig jag faktiskt är inom många områden. Din "fråga" gör mig inte svagare, eller min vilja mindre till att bli läkare. Det gör mig bara starkare & mer motiverad till att uppnå mitt mål. Bara för att jag har Aspergers syndrom & diagnosen ADHD, så betyder inte det att jag mindre intelligent än andra människor. Tvärtom! Jag ser mina diagnoser & min problematik som ett hjälpmedel, & eftersom jag har haft & har det tufft i livet så tror jag, eller nej, VET jag, att jag kommer kunna hjälpa människor som har det som mig i framtiden, eftersom att jag kan förstå dom, för att jag själv vet hur det är att må dåligt & då kan dom också få en annan syn på livet när dom ser en en person med både asperger & adhd, lyckas i livet & att dom får se att bara man kämpar vidare & har vilja, så kan man uppnå sina mål. Jag ska bli läkare inom psykiatrin, det är min dröm, mitt mål & det finns ingenting som kan stoppa mig från att uppnå det målet!

hej! Igår var vi & shoppade i växjö, på bilden ser ni min nya mössa & halsduk.. :)

bli vinter nu? ;) hihi

Nu är jag tillbaka i skolan efter nästan en hel vecka hemma.

det går bra idag faktiskt, har gått på de flesta lektionerna :)

I morse var livet ett helvete.. bråkade med personalen så det slutade med att vi kastade youghurt på varandra... ganska kul såhär i efterhand haha! men inte för stunden...

Sitter nu & "pluggar" i biblioteket med Jonathan, pluggar sådär jätte mycket ;)

Ha en bra dag, skriver sen!

Kramiiiiis

Hej kära vänner!

Hoppas ni har det bra & går i skolan som ni ska!

För det gör inte jag just nu.. jäkla skola...

eller.. jäkla soc som inte vill bevilja en assistent åt mig!

Jag är i väldigt stort behov av en assistent i skolan att ha som stöd, & jag vill att den assistenten ska vara anställd av behandlingshemmet, med tanke på att om det är en assistens som är anställd av skolan istället, så får den personen inte reda på någonting om mig. Vilket betyder att då måste jag berätta allting om mig, aldelles själv. Eftersom att behandlingshemmet har sekretess. åhh, så krånligt allt blev! Men så är läget. & soc är helt inställda på att jag ska ha en assistent som är anställd av skolan för att det är för höga kostnader annars, anser dom...

Så just nu går jag inte till skolan. För att jag känner att jag inte kommer orka gå om jag inte har en assistent eftersom jag aldrig har gått såhär långa dagar i skolan..

jaja.. Nu fick jag ur mig lite ilska!

Kram på er & ha en fortsatt bra dag!

Jag vill leva normalt.

Jag vill vara normal.

Men,

Det finns ingenting som heter normalt.

Det finns ingenting som innebär att vara normal.

Därför, finns jag inte.

Att vara normal, betyder just det.

Att inte finnas.

Så länge man strävar efter att vara normal

Eller

Så länge man tror att man är normal

Så finns man inte.

För att

Det finns ingenting som heter normal

& därför så

finns man inte.

/Sofia , normal?

Hej! Fick lite olika frågor i en kommentar om behandlingshem som jag tänkte svara på!

1. Får man eget rum?

Svar: Vad jag vet så får man oftast eget rum, men det beror helt på behandlingshemmet. Inget behandlingshem är ju likt det andra, så det är lite svårt att svara på. Men jag skulle gissa på att man får eget rum, det har iallafall jag & de andra tjejerna i huset. Det kan ju vara jobbigt att dela rum när man har sin problematik att ta itu med & om man till exempel har stort behov av att vara ensam, så kan det ju vara skönt att ha eget rum. Det är bra, tycker jag iallafall!

2. Får man äta när man vill?

Svar: Ja, eller, vi tjejer på detta behandlingshem får det iallafall. (som sagt, det är så olika från hem till hem!) Men vi har ju också bestämda mattider, Vi äter frukost när vi vaknar, när vi går i skolan blir det frukost runt halv 7, annars runt 9 ungefär. (om man inte är segis & ligger kvar i sängen, som jag, haha!) Lunch äter vi oftast klockan 12, eftermiddagsfika har vi runt 3, middag vid 5, & kvällsfika vid kl. 8. & det brukar vara förmiddags fika också, runt 10. Men det är jätte olika, som sagt! Men vi får ju äta där emellan om vi skulle bli hungriga, det är ju inte så att dom låter oss svälta, haha. Personalen vet ju själva hur det är att vara hungriga!

3. Får man gå till stan med vänner?

Svar: Ja det får man, men det är också olika. Bor du på ett låst behandlingshem så får man ju kanske inte gå ut så mycket, eller eventuellt inte alls. Men om vi tar mig som exempel så får jag gå ut & träffa vänner när jag vill i princip, så länge det är PLANERAT. Så att man kan få skjuts & allt annat som man behöver. Men det tror jag inte är några problem att få gå på stan! Så länge du inte bor på ett låst behandlingshem, då kan det nog vara lite svårare..

4. Får man ha en dator?

Svar: Ja det får man, här iallafall. Jag har till exempel två egna datorer & dom får jag ha. Om inte personalen anser att man skulle skada sig själv med en dator eller en mobil, för då kan dom ta mobilen & datorn. Dom tog till exempel min mobil för ca 2 år sen pga av att dom ansåg att jag skadade mig själv med dessa saker. Tror nog att du som frågar får ha en dator, eller, jag hoppas det! Men sköt det snyggt, annars kan det bli som jag beskrev aldelles nyss tyvärr & det vill vi inte! :)

& så självklart så kan jag berätta lite om hur det är här på hemmet.

Jag tycker att vi har det väldigt bra här. Vi hittar på väldigt mycket saker.

I början på sommaren fick vi åka till Cypern hela gänget tillsammans med personal & det var ju bara FÖR bra! Riktigt härligt!

Näst-nästa helg, den 7e september ska vi till exempel åka på klädresa som vi gör vid varje ny årstid. & då får vi kläder efter väder, såsom, skor, jacka, tröja, osv. Så vi får alltså detta av behandlingshemmet!

Vi får göra väldigt mycket roliga saker, & jag kan säga att Cypern var helt otroligt bra & roligt! Bästa saken under mina 2,5 år!

När vi går i skolan & känner en dag att "nej, nu orkar inte jag" Då har vi någonting som vi kallar för Lärovärket eller LV som det förkortas. Där har vi chansen att sitta & ta det lugnt & jobba i vår egen takt när det är lite tufft eller av andra skäl. & där finns personal hela tiden, så det är jätte bra!

Men som sagt, det är jätte bra här & jag trivs väldigt bra!

Det är mitt hem!

Har ni något mer ni undrar över som ni inte tycker att jag fick med? Ja men, fråga då! :)

Kram på er! Ha en underbar dag!